lördag 27 november 2010

Är du redo att trampa igenom isen?

Att falla i en isvak

All is har sina svaga punkter och utan föregående varning kan man enkelt falla i en isvak. Ofta börjar det knaka och spricka i isen runt omkring innan den går sönder. Färdas man på skridskor kan man höra att tonhöjden stiger under skridskorna när isen tunnar ut.

Med hög fart kommer man snabbt ut på tunn is och riskerar samtidigt att falla framåt när isen brister, risken är då att man slår i huvud, ansikte och händer med fula sårskador som följd. Att bära hjälm och handskar är därför en viktig förebyggande åtgärd. Har man otur riskerar man även att slå sig medvetslös i fallet.

Med god träning och rätt säkerhetsutrustning behöver en plurrning inte bli en alltför dramatisk upplevelse. Dessvärre upplever de flesta mycket hög stress eller panik de ofrivilligt hamnar i isvaken. Beroende på hur stor del av kroppen som sänks ned i det kalla vattnet reagerar kroppen olika, liksom människor reagerar olika sinsemellan. När isen brister reagerar de flesta människor reflexmässigt genom att slå ut med båda armarna eller skydda ansiktet vid fall framåt.. Denna impuls gör att man inte hamnar så långt ned i vattnet som man annars skulle göra. Genom att också slå ut med båda benen såsom vid ett " giant-stride" vid apparatdykning, skulle farten ytterligare kunna minskas, detta kräver dock stor sinnesnärvaro.

Utan flytväst, ryggsäck och med ben och armar nära kroppen är det sannolikt att man doppas med huvudet under vattenytan. Initialt reagerar kroppen med kraftigt förhöjt blodtryck, snabb puls och hyperventilation. Denna kallvattenchock kan jämföras med hur andningen fungerar när du duschar och snabbt vrider över kranen från varmt till kallvatten.

Riskerna med en ofrivillig helkroppsplurrning är stora då det innebär en stor påfrestning på kroppen. Hyperventilation under ytan leder till hostreflex och indragning av vatten i luftvägarna. Ibland ses olycksoffer falla i vattnet utan försök att ta sig till ytan. Fortsatt ventilation under ytan ses hos hundar och man tror att detta även förekommer hos människor, denna undervattensventilation skulle kunna vara gynnsam i kallt vatten då kroppen kyls ned snabbt och syrgasbehovet minskar.

Inte sällan brister isen partiellt och man plurrar med endast ena benet. Det finns även risker om man med hög fart tar sig ut med skridskor eller skoter på tunn is. Fall framåt orsakar skador i ansikte på händer vid kontakt med iskanten. Även hjärnskakningar är vanligt.

Massplurrning

Då många människor vistas på isen ökar riskerna för en massplurrning. En massplurrning definieras som en samtidig plurrning med 3 personer eller fler.

Orsakerna är ofta beroende på ett flertal faktorer. Iskvaliteten skiftar över området, svagare partier finns alltid på alla isar. Långfärdsskridskoåkare som rör sig på tunna isar kan massplurra om gruppen åker för fort, för nära eller helt enkelt är för många. En massplurrning kan snabbt eskalera så som olyckan vid Ridö i Mälaren 28 Januari 2006 där 14 av 15 personer plurrade, två av dessa omkom och en skadades allvarligt. Under räddningsarbetet plurrade ytterligare ett flertal personer, ibland flera gånger när isen bröts upp.

Att ta sig upp ur en isvak

När man fallit i en isvak är det viktigt att handla rätt så att man kommer upp ur vaken så snabbt och smidigt som möjligt, allt för att spara på energi och kroppsvärme. När isen brustit är det bra om man redan tidigare tränat in teknik för att ta sig ur vaken så att detta går reflexmässigt. Efter att ha fallit i, tagit sig till ytan och tagit bort mössan från ögonen, skall man i idealfallet vända sig åt det håll man kom ifrån, där isen har bärkraft.

Tag loss och säkra dig med en isdubb ordentligt i iskanten, tag sedan fram den andra och hugg i den ordentligt i isen. Ibland och särskilt om man kommit långt ut på tunn is, kan man behöva slå sig fram till bärig is. Enklaste sättet att göra detta är att häva sig upp på iskanten gång på gång tills iskanten du häver dig på håller. Ispiken läggs med fördel under armarna och bröstkorgen så att den avlastar kroppstyngden när du tar dig upp. Många människor glömmer detta i stridens hetta med följden att de behöver slå sig fram under en längre sträcka för att nå bärig is.

När du säkrat dig med dubbarna känner du att benen sugs in under isen, detta beror på obalansen i flytläget. För att komma upp måste du först sparka dig bak med benen och sedan ta stora bentag samtidigt som du drar dig upp ur vaken. I och med att du hänger på iskanten så trycks denna ned och man kravlar faktiskt i en liten vattenfylld uppförsbacke. Utan dubbar kan denna lutning göra räddningen svår eftersom isen är blöt och hal.

Vissa svårigheter att ta sig ur vaken kan förekomma om man legat i vaken länge och börjar bli kall och omtöcknad, fingrarna kanske inte längre kan greppa isdubbarna och medvetandet grumlas så att personen vänder sig åt fel håll. Äldre människor som inte längre åtnjuter samma fysisk styrka som yngre får direkt stora svårigheter att häva sig ur vaken, ofta utgör kläder och spänne till ryggsäck problem då de hakar i iskanten från undersidan.

En extra säkerhet att ta till när du hamnat i en isvak är räddningslinan. Denna kastas från isvaken till kompisarna uppe på isen och man har på så sätt fått en förlängd arm. Denna kan vara livsavgörande om insatsen drar ut på tid. Med räddningslinan säkras offret i vaken tills professionell hjälp anländer.

Träning i kast med räddningslina, såväl från vak som till vak torde vara obligatoriskt vid vistelse på och vid is. Efter att du hävt dig upp ur vaken skall du fortsätta att dra dig framåt med låg ställning. Genom att ligga ned fördelar du vikten och kan på så sätt ta dig tillbaka till bärig is.

LÄS MER HÄR

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar